Julafton

Den 24 december är för många årets mest efterlängtade dag. Det är en dag fylld av värme, glädje och gemenskap. Familj och vänner samlas för att njuta av god mat, byta julklappar och umgås. I många svenska hem rullar Kalle Ankas jul på TV, föräldrar stökar i köket och barn väntar på att tomten ska komma. Dagen bjuder på både liv och lugn, på gamla traditioner och små ögonblick som blir minnen att bära med sig.

Så firas julafton

Dagen börjar ofta i lugn takt. På morgonen äter man frukost, tänder ljus och gör de sista förberedelserna inför firandet. Granen står klädd och hemmet är pyntat med ljusstakar, julstjärnor och tomtar. I köket förbereds maten – potatis kokas, julskinkan griljeras och sillinläggningarna ställs fram.

Vid tretiden på eftermiddagen samlas många framför TV:n för att se Kalle Anka och hans vänner önskar God jul, ett program som har sänts varje julafton sedan 1960 och blivit en självklar tradition. Under tiden dricker man kanske glögg och äter pepparkakor, och barnen väntar otåligt på att tomten ska komma.

När julbordet dukas upp beror på familjens tradition – vissa äter före Kalla Anka, andra äter efter. På bordet brukar det finnas klassiska rätter som julskinka, köttbullar, prinskorv, sill, och Janssons frestelse. Måltiden avslutas ofta med risgrynsgröt, ibland med en mandel gömd i gröten.

Till slut, efter lång väntan, kommer det så många väntat på – jultomten. Han delar ut julklappar samtidigt som glädje, skratt och nyfikenhet fyller rummet. När tomten gått och kvällen blir sen och huset stillnar infinner sig en särskild julfrid.

När mörkret lagt sig och dagen går mot sitt slut går flera familjer till julnattens gudstjänst i Svenska kyrkan. Gudstjänsten handlar om julens kärna – berättelsen om Jesu födelse – och om vad den berättelsen har kommit att betyda för kristna genom tiderna: tankar om fred, hopp och gemenskap.

Julaftons historia

Julafton i Sverige har alltid handlat om ljus, gemenskap och värme. Redan innan kristendomen firades midvinterblotet, en fest som troligen hölls i mitten av vintern – omkring januari – för att fira ljusets återkomst och önska god skörd inför det nya året. Det var en tid för att fira ljusets återkomst och önska god skörd inför det nya året. När kristendomen kom till Sverige på 1000-talet flyttades denna midvinterfest till tiden för Jesu födelse och den kristna julen växte fram.

Under medeltiden var julen årets största fest. Tiden före jul kallades advent och då fastade man – det betydde att man åt enkelt och undvek kött som en förberedelse inför högtiden. När julen kom bröts fastan och man dukade upp med rikligt med mat, ljus och sång. Julottan på juldagsmorgonen blev en stark tradition och hela familjen samlades efter ett långt arbetsår.

På 1700- och 1800-talen blev julen allt mer en familjehögtid. Julbocken, med rötter i äldre nordisk folktro, hade en tydlig plats i firandet. I många bygder klädde man ut sig till bock, gick runt till grannar, sjöng och delade ut klappar. Mot slutet av 1800-talet började jultomten gradvis ta över bockens roll som gåvoutdelare.

Under 1900-talet förändrades julen igen. Firandet blev mindre kyrkligt och mer präglat av familjetraditioner. Sedan 1960 har programmet Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul sänts varje julafton och blivit en återkommande del av många svenskars firande.

Julgranen och dess historia

Julgranen kommer ursprungligen från Tyskland, där man redan på 1500-talet började ta in och pryda granar med frukt, papper och ljus. Traditionen spreds till Sverige under 1700-talet. Bland rika familjer i städer, på slott och i prästgårdar blev det då vanligt att ha gran inomhus. På landsbygden hade man vid samma tid en annan tradition: man satte granar eller kvistar utanför dörren, så kallade julbuskar eller julruskor.

Under 1800-talet blev det allt vanligare att ha gran inomhus. Den pyntades med äpplen, kakor, pappersfigurer, smällkarameller och levande ljus. När elektriciteten kom började man använda elektriska ljus i stället för levande. Under 1900-talet blev julgranen en självklar del av julfirandet i alla hem, och nya typer av pynt tillkom – bland annat halmbockar och andra halmfigurer som blev populära inslag i juldekorationerna.

Tomten och folktron

I nordisk folktro fanns en varelse kallad tomte, även nisse. Han sades hålla till på gårdar och var förknippad med arbete, ordning och djurhållning. Tomten beskrevs som liten till växten med en luva på huvudet. Hans utseende påminde om en äldre man, ofta med skägg och allvarligt uttryck. Som en gest av tacksamhet för den hjälp och omsorg tomten ansågs ge gården ställde man ofta ut en skål med gröt på julafton. Om gröten uteblev trodde man att tomten kunde bli missnöjd och visa det genom att störa arbetet eller djuren på gården.

Under 1800-talet förändrades bilden av tomten. Nya jultraditioner från Europa spreds till Sverige, bland annat firandet av Sankt Nikolaus en kristen biskop som levde under 300-talet. Han var känd för att ge gåvor till barn och hjälpa människor i nöd. Efter hans död började människor i Europa fira hans minne, och med tiden växte olika jultraditioner fram som byggde på berättelsen om honom. I Nederländerna uppstod Sinterklaas, och i Nordamerika utvecklades senare Santa Claus.

När de europeiska jultraditionerna slog rot i Sverige mötte de den inhemska tron på gårdstomtar. Ur mötet växte en ny gestalt fram – jultomten.

År 1881 skrev Viktor Rydberg dikten Tomten. Den skildrar en vinternatt på en gård där tomten går sin runda, vakar över djuren och människorna och funderar över tillvaron. Dikten gjorde gårdstomten till en stillsam och eftertänksam gestalt som väcker både värme och allvar. Konstnären Jenny Nyström inspirerades av dikten när hon började måla sina tomtar. I hennes bilder deltog tomten i julfirandet, ofta tillsammans med barn, granar och klappar. Genom hennes illustrationer spreds bilden av den svenska jultomten med röd luva, vitt skägg och vänlig blick.

Vad är en högtidsdag?

En högtidsdag är en dag som bryter vardagen och ger tillfälle att samlas, fira och minnas. Vissa högtider har rötter i religion eller folktro, andra har vuxit fram kring mat, årstider eller gemenskap. Oavsett ursprung ger de oss traditioner att vårda och höjdpunkter att se fram emot under året.

Högtider är också en del av vår gemensamma berättelse. De binder samman generationer genom återkommande ritualer och skapar igenkänning från år till år. När vi följer årets växlingar genom högtiderna får vi både kontinuitet och variation, och en chans att stanna upp i tiden.

Håll koll på året

Vår digitala kalender visar mer än bara högtider. Här hittar du praktiska sidor som hjälper dig att hålla koll på dagens datum, namnsdagar och mycket mer. Andra delar av kalendern: