Solstånd och dagjämningar

Solstånd och dagjämningar är de ögonblick som tydligast markerar ljusets växlingar under året. De har varit vägvisare för jordbruk, fest och eftertanke – från stenålderns himmelsobservatorier till dagens almanackor.

Datum		Veckodag	Dagar kvar

Vad är solstånd?

Solstånd inträffar två gånger per år när jordaxeln lutar som mest mot eller från solen. På norra halvklotet ger sommarsolståndet årets längsta dag, och vintersolståndet årets kortaste. Vid sommarsolståndet står solen som högst på himlen mitt på dagen och dagarna är som längst. Vid vintersolståndet står solen som lägst och dagarna är som kortast, med långa nätter som följd. På södra halvklotet är förhållandet det motsatta – där infaller vintersolståndet när det är sommar i norr och tvärtom.

Solstånden markerar vändpunkterna i hur solen syns röra sig över himlen under året. Efter sommarsolståndet blir dagarna gradvis kortare, medan vintersolståndet markerar den punkt då mörkret börjar ge vika och dagarna åter blir längre.

Solstånd och folktro

I fornnordisk tid firades midvinterhögtiden jól, en fest för gemenskap och för att fira solens återkomst. Den inföll kring midvintern, nära den mörkaste tiden på året. I mytologin solen genom gudinnan Sól, som färdas över himlen i sin vagn, jagad av vargen Sköll – en symbolisk representation av ljusets kamp mot mörker.

I det äldre bondesamhället i Sverige, från medeltid fram till 1800-talet, förknippades både sommar- och vintersolståndet med föreställningar om magi och skydd. Midsommarnatten betraktades som årets mest magiska tid. Växter som plockades då ansågs ha extra stark verkan mot sjukdomar, och många trodde att älvor och andra väsen visade sig i sommarnatten. För att skydda gård och boskap från troll, älvor och annan övernaturlig fara sattes gröna kvistar eller björkruskor vid husen.

Vintersolståndet däremot upplevdes som den mörkaste och mest utsatta tiden, då man trodde att övernaturliga väsen var särskilt aktiva och att risken för olycka var större. Julen, som inföll nära vintersolståndet, omgavs därför av skyddsriter. Ljus tändes för att mota mörkret, julgröt ställdes ut åt tomten som tack för att han skyddade gården och djuren, och halm lades på golvet som ett skydd mot olycka.

Vad är dagjämning?

Dagjämning är de två tillfällen under året då solen står rakt över ekvatorn. Då blir dag och natt nästan lika långa på hela jorden, även om dagen i praktiken är några minuter längre på grund av solens storlek och atmosfärens brytning. På norra halvklotet infaller vårdagjämningen när dag och natt är ungefär lika långa. Efter vintersolståndet har dagarna gradvis blivit längre, och vid vårdagjämningen är de på väg att bli längre än nätterna.

På södra halvklotet är förhållandet det motsatta. När det är vårdagjämning i norr börjar hösten i söder, och när höstdagjämningen inträffar i norr markerar det vårens början på södra halvklotet.

Dagjämning och historia

Dagjämningarna – vårens och höstens ögonblick när dag och natt är nästan lika långa – har fascinerat människor i tusentals år.

I forntidens Rom tolkades dagjämningarna som vändpunkter mellan ljus och mörker. Våren stod för fruktbarhet och nystart, medan hösten sågs som skördens och återhållsamhetens tid inför vintern. På så vis blev dagjämningarna i Rom uttryck för livets cykliska växlingar.

I Centralamerika byggde mayafolket monument som samspelade med solens position vid dagjämningarna. Vid pyramiden i Chichén Itzá uppstår vid både vår- och höstdagjämningen ett skuggspel längs den norra trappan som ser ut som en orm som slingrar sig ned mot marken, där ett stenhugget ormhuvud väntar. Fenomenet är välkänt och kan ses flera dagar kring dagjämningen. Forskare är eniga om att det verkligen sker, men diskuterar fortfarande om det var en medveten astronomisk konstruktion eller en tillfällighet.

I Kina har dagjämningarna varit en del av kalendern i mer än två tusen år.

I Japan är vår- och höstdagjämningen nationella helgdagar sedan 1948. De firas som stunder för eftertanke, att uppskatta naturen och minnas sina förfäder

I kristendomen fick vårdagjämningen en särskild betydelse. Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 beslutades att påsken skulle infalla den första söndagen efter den första fullmånen på eller efter vårdagjämningen. Därmed blev vårdagjämningen en fast referenspunkt i kyrkans kalender

Stonehenge

Stonehenge är en av världens mest kända förhistoriska platser och har länge förknippats med solens rörelser. Stenarnas placering visar tydliga samband med solstånden, vilket tyder på att byggarna hade god kännedom om himlens mönster. Dessa tidpunkter kan ha markerat viktiga skiften i året.

Vid sommarsolståndet går solen upp i nordost och kan från monumentets mitt ses stiga i linje med Heel Stone, så att dagens första strålar når in mot centrum. Detta lockar fortfarande stora skaror besökare.

Vid vintersolståndet är det solnedgången i sydväst som ligger på samma axel genom monumentet. Arkeologiska fynd kopplar dessutom området till midvinterfiranden, vilket talar för att denna tidpunkt var särskilt betydelsefull.

Kring vårdagjämningen går solen upp nära rakt i öster och kring höstdagjämningen går den ner nära rakt i väster. Detta är allmänna astronomiska förhållanden, men till skillnad från solstånden finns ingen brett accepterad evidens för att Stonehenge är avsiktligt inriktat just på dagjämningarnas positioner.

Håll koll på året

Vår digitala kalender visar mer än bara solstånd och dagjämningar. Här hittar du praktiska sidor som hjälper dig att hålla koll på dagens datum, högtider och mycket mer. Andra delar av kalendern: