Januari

Januari är årets första månad i den gregorianska kalendern – en tid då världen tycks dra ett djupt, friskt andetag. Namnet kommer från den romerska guden Janus, portarnas och övergångarnas beskyddare. En passande symbolik, då vi stiger in i ett nytt kapitel med hopp, planer och kanske nyårslöften i bagaget.

Varje månad har sin egen bakgrund och betydelse. Du hittar alla tolv samlade under månader.

Årets början bjuder på både eftertanke och fest. Januari inleds med två av årets mest välkända helgdagar – nyårsdagen och trettondedag jul. De markerar övergången från firande till vardag och ger utrymme för både vila och gemenskap.

Förr började året i mars – det märks än idag i namn som september (som betyder sjunde månaden) och oktober (som betyder åttonde månaden). Men 153 f.Kr. gjorde romarna januari till årets första månad, för att det skulle sammanfalla med när nya ämbetsmän tillträdde. Den traditionen levde kvar genom den julianska kalendern och följde med när Sverige övergick till den gregorianska kalendern år 1753.

I det svenska bondesamhället var januari en tid för återhämtning. Jordbruket låg stilla i kylan, men det innebar inte att folk vilade helt. Man lagade redskap, spann garn, skötte om djuren och tog vara på tiden inomhus. Det fanns plats för berättelser, slöjd och planering – en tyst men viktig förberedelse inför vårens arbetstoppar.

Januari börjar alltid på samma veckodag som oktober – så länge det inte är skottår. skottår delar den istället startdag med april och juli. En liten kuriosa, kanske, men ändå ett trevligt sammanträffande.

Det kanske låter oväntat, men faktum är att jorden är som närmast solen just i början av januari. Jorden är ungefär 5 miljoner kilometer närmare solen i januari än i juli. Ändå är det ofta mitt i vinterns köldknäpp som vi huttrar som mest här i Sverige. Hur går det ihop? Förklaringen ligger inte i avståndet till solen, utan i hur jorden lutar. Under vintern lutar norra halvklotet, där vi bor, bort från solen. Det gör att solens strålar når oss i en låg vinkel, sprids ut över en större yta och därför inte hinner värma upp särskilt mycket. Dessutom är dagarna korta, så vi får inte särskilt mycket dagsljus heller. Så även om solen faktiskt är lite närmare oss i januari, får vi inte tillräckligt med ljus och värme för att det ska märkas.

I gammal folklore kallas januaris fullmåne ibland för vargmåne – en referens till hur vargar ylar i vinternatten. Månens namn har ofta speglat årstidernas rytm

Namnet januari kommer från den romerska guden Janus, som ofta avbildas med två ansikten – ett som blickar bakåt mot det förflutna och ett som ser framåt mot framtiden. Han var portarnas och övergångarnas gud, vilket gör honom till en passande symbol för årets första månad – då vi både summerar det gångna året och ställer in siktet på det nya.

I Sverige har januari också kallats torsmånad, en gammal benämning med mytologiska rötter. Trots att betydelsen är något oklar, ger det en känsla av förankring i vår nordiska kulturhistoria. I Danmark har månaden kallats glugmåned, vilket syftar på att ljuset så smått börjar återvända efter vintersolståndet – som små gluggar av dagsljus mitt i mörkret.